Det var ett tag sedan jag var här inne och skrev. Sista året har jag avstått från att tävla i "The Battle of the Beadsmith" där jag varit med två ggr. Det är ju en utslagstävling, där man hela tiden tävlar två mot varandra, och den som får flest röster går vidare. Stressen är för stor för mig, när bidraget ska göras på två månader, under en bestämd tid, när jag inte vet hur allt är här hemma kommer att vara just då, eftersom både pappa och mamma är gamla och "vad som helst" kan hända. Dessutom är dessa månader oftast april och maj, med allt vad det innebär av vår och sommarnatur runt knutarna. Det där mellan hägg och syren, ni vet. Nej, då vill jag ut med kameran, och inte sitta inne.
Jag har i stället lämnat in några tävlingsbidrag till FireMountain Gems, som är USA:s största grossist i smycketillbehör tillsammans med just The Beadsmiths. Men FMG har även ett enormt utbud av ädelstenar av olika slag. Deras tävlingar är i olika klasser och drar till sig de allra bästa i världen av dem som har smycketillverkning som hobby, så konkurrensen är stenhård. Att placera sig där är en stor merit, men en ännu större merit är att få sitt smycke som baksidesreklam för FMG på någon stor pärltidning. Och detta kan hända den som gått till final där, eftersom just de smyckena väljs ut för att skickas till företaget i Oregon i USA.
Förra året gick ett av mina smycken med flyg över Atlanten, och detta året hade jag hela två st. i final där. När jag fick tillbaka dem, fanns i lådan även de foton , som företaget tagit på halsbanden, som de kanske, om jag har tur, skulle använda som reklam.
När jag läste igenom blanketten för tull, mm, som låg i plastficka på lådan, fick jag också en tankeställare, Där stod försäkringsvärdet, så som FMG ansåg det skulle vara. De hade värderat varje smycke till ca 1000 dollar. Ja, ni läste rätt... 1000 dollar... ca 8000:- Det är något helt annat än det man kan sälja dem för i Sverige. I USA är hantverk värt något.
Här är först Son of Ganesha som var finalist förra året och sedan de två som var finalister i år... "The blue Lady and the Dragonfly" och "Temple of Poseidon."
Detta hängsmycke var till en tävling, men det placerade sig inte alls. Själv tycker jag mycket om det, men det var svårt att göra det rättvisa på bild, så jag fick fram den rätta lyskraften och känslan i smycket.
Det är ett pärlbroderi med fusade glascabbar från Annicka C. En asteroid är på väg mot jorden. En ängel försöker skydda planeten. Solen lyser över ängelns huvud och månen syns strax intill jorden.
För första gången prövade jag tekniken netting. Jag behövde ett lite bredare band till den här skapelsen än de jag gjorde med spiral rope eller herringbone. Så det var ett bra tillfälle att lära något nytt.
Här är ett set med armband och hänge med svart onyx. Det är sytt och broderat med vårgröna seedbeads. Vi var några på Facebook, som bytte pärlor på kul, för att ge varandra lite ny inspiration och nya idéer. Detta gjorde jag av pärlorna jag fick.
Nu är jag äntligen klar med Horus öga. Jag fick ett par glascabbar av en vän. En hade formen av ett öga. Men hjälp av det, gjorde jag ett Horusöga på ett halsband med hjälp av diverse broderier. Det ska symbolisera tur, beskydd och lycka. Men jag la till en silvertår, som längre ner blev till ett hänge. Låset gjorde jag sedan av silvertråd och en lila, pytteliten glascabb.
Horus var son till Isis och Osiris, och avbildas som en falk i den egyptiska mytologin. Osiris var kung i Egypten, men Seth, en ond gud och Osiris bror, ville åt tronen och dödade kungen, när Horus var baby. Isis gömde då undan barnet, som ju var den rätte arvtagaren till tronen, och när han vuxit upp utmanade han Seth och vann, fick tronen och blev kung i Egypten. Detta enligt gudasagorna.
Har ni hört talas om Steven Weiss från det stora grossistföretaget The Beadsmith? Han äger ett trollspö, som han då och då svingar över en okänd smyckedesigner, och plötsligt hamnar hennes bilder på den mest ansedda sidan för smycken på Facebook. Hennes namn syns i de stora smyckesammanhangen, och hon får, genom detta, sedan vänner över hela världen, genom Facebook. Om hon vill, kan hon då, dessutom få vara med och tävla i The Battle of The Beadsmith, och får synas ännu mera i de stora sammanhangen.
För ett år sedan hittade Steven till min blogg, där jag hade en hel del makramé. Han frågade mig om vänskap på Facebook, och undrade sedan, om jag kunde tänka mig att skicka några bilder till honom, för publicering, på företagets Facebooksida för inspiration... Det lät helt vansinnigt, att en reklamkille från ett av världens största företag i smyckebranschen, med kontor i New York, ville ha min makramé på sin inspirationssida, så jag trodde han var en bedragare, och klickade bort honom som vän... Men tänk om det var sant... Det var värt att chansa, så jag frågade vän, på nytt, direkt och.... Dagen efter låg åtta bilder på smycken i makramé på The Beadsmiths sida...
Strax efteråt undrade han om jag ville vara med i en grupp, som i en reklamkampanj gjorde smycken, för att presentera deras nya lyxiga lås .... Jag hade svårt för att fatta där också, och det dröjde en hel vecka, innan jag svarade ja. De andra i gruppen, tillhörde de 25 absolut bästa beaders från hela världen, men det visste inte jag från början. Så med en prestationsångest som inte går att beskriva, knöt jag sedan det finaste brudhalsband i makramé, som mina artrossvullna fingrar kunde åstadkomma. Det fick mycket beröm och jag var överlycklig.
Är det någon som tycker att jag verkar vara obeslutsam hur jag vill ha det? Nej, jag vet vad jag vill, men jag får inte till det med valen av färger och mallar hit och dit på Blogger. Jag prövar än det ena och än det andra, men nästa gång jag tittar så har det ändrat sig och jag ser det på ett annat vis... Inläggen följer inte min vilja heller. Textfärg och bakgrund jäklas med mig hela tiden. Får se hur det slutar... Bilderna ska i alla fall få tala mer än texten, och då är ramarna viktiga. Språket? Jo, jag har lagt in ett översättningsprogram, för dem som hittar hit från övriga världen.
